sueca

Igår tog min treåriga lillasyster Hilda sig friheten och lekte frisör, (på egen hand). Pappa Tobias stod i köket och lagade kvällsmiddag, helt ovetande om att "Hilda den vilda" tagit sig en tripp in till badrummet. Jag var uppe på mitt rum och städade undan ton av kläder som legat på min soffa veckan lång, då jag plötsligt hörde ett skrik från mamma på nedervåningen "MEN, Neeeeeeej, HILDA...., Toooooobiaaaaas Titta, Men GUUUD, hon har ju klippt sig själv!!". Min kära mor har som alltid en enastående förmåga att förstora saker till mer än vad de är. Så, mitt uppe i all städning for jag ner för trappan i rusande fart. Mamma såg helt förkrossad ut över att Hilda klippt av en bit av sitt hår, medan jag fullkomligt brast i skratt. Jag höll på att dö. Hon såg (och ser) ut som en sextiotalist. Lite senare på kvällen tyckte nog Hilda att det var lite jobbigt att hon hade klippt sig själv. Hon kom och satte sig i mitt knä och sa "Natalie, jag ska inte klippa håret igen".

Idag har jag suttit med Dani och hennes kompis på Bara Vara och fikat. Det var väldigt trevligt. Prata kändes som något mer än behövligt, med tanke på omständigheterna som Dani sa. Därefter gick vi en stund på hindersmässan och lyssnade på korvsäljare av all dess like, köpte lakritsremmar och hittade en man från Perú som jag kunde snacka lite spanska med. Tänk vad världen är liten. Jag frågade honom ifall han åkt hela vägen från Perú till Sverige bara för att sälja sina sydamerikanska kläder på hindersmässan, men då svarade han att han bodde i Sverige, närmare bestämt i Stockholm. Någon timme senare sitter jag och Dani i min säng och bara degar. Så skönt! Plötsligt märkte jag att Dani typ hade slutat att röra på sig och insåg att hon hade somnat. Lilla sötis. Så då passade jag på att fixa och dona med min nya blogg. Nej, nu måste jag ta och fräscha upp mig tills Ms. Sofia Eriksson kommer med Ekeby - Almby(taxin) och hämtar upp mig. Vi ska nämligen bege oss ut på en mysig nattur. Snart åker du till USA din lilla korv! Jag kommer att sakna dig mycket. Det ska du veta. Chau.

Då var det min tur att skaffa det som dagens alla ungdomar verkar ha - nämligen en egen blogg. Yes. Det här med blogg känns både kul och en aning skrämmande. Det är som en officiell dagbok som alla kan läsa i. Och fixat i ett vips. Nu saknas det egentligen bara lite uppdateringar från mitt vardagsliv, som förhoppningsvis kan göra en lässtund värd att prioritera. Adios.