sueca

Så här långt in på lovet har jag hunnit med att göra en hel del saker. Det som tagit mest tid har varit att fixa och trixa med att få upp nya hyllplan på ena kortsidan av mitt rum. Efter många omständigheter gällande spänningsdetektorer, reglar, spikar o.s.v, är hyllorna äntligen på plats. Vilken fröjd! Tänk vad förvaring är bra på alla sätt och vis.

I måndags, runt lunchtid kom Linnéa förbi en stund och mös lite med mig. Vi var så hungriga att vi bestämde oss för att beställa pizza online. Himla smidigt måste jag säga. Kostar bara tio kronor extra i jämförelse med om man skulle köpt pizza i butik. Dessutom får man ju maten hemkörd. Med en kebabtallrik och en inbakad calzone i knäna, satte vi oss ner i sofforna i vardagsrummet för att kolla på den brasilianska filmen "Tropa de elite". Efter cirka 20 minuter hade det kommit ett antal pustar från Linnéa och till slut sa hon "men Natte, ska vi inte byta film". Och det var precis vad vi gjorde. Filmen kändes bara för grotesk. Efter många scener av blodbad blev kebaben som låg på min tallrik, plötslig inte lika frestande.

Jag har också hunnit med att träffa min saknade vän Kristina, som numera är linköpingsbor. Egentligen hann vi inte med så mycket av våra vanliga rutiner med stora koppar te och timmar med prat. Men istället fick vi njuta av att se på några avsnitt av One tree hill, vilket heller inte var något fel i sig. Jag hoppas vi hinner ses något mer innan lovet tar slut.
 
Imorgon är det torsdag och mycket som står på min "att göra lista". Jag ska bland annat beta av halkkörningen, skriva klart två massageuppgifter och börja med en filosofiuppsats. Lite senare på kvällen ska jag träffa Sofia och ta farväl för ett års tid. Det kan bli köttigt!

Buenas noche!

Igår tog min treåriga lillasyster Hilda sig friheten och lekte frisör, (på egen hand). Pappa Tobias stod i köket och lagade kvällsmiddag, helt ovetande om att "Hilda den vilda" tagit sig en tripp in till badrummet. Jag var uppe på mitt rum och städade undan ton av kläder som legat på min soffa veckan lång, då jag plötsligt hörde ett skrik från mamma på nedervåningen "MEN, Neeeeeeej, HILDA...., Toooooobiaaaaas Titta, Men GUUUD, hon har ju klippt sig själv!!". Min kära mor har som alltid en enastående förmåga att förstora saker till mer än vad de är. Så, mitt uppe i all städning for jag ner för trappan i rusande fart. Mamma såg helt förkrossad ut över att Hilda klippt av en bit av sitt hår, medan jag fullkomligt brast i skratt. Jag höll på att dö. Hon såg (och ser) ut som en sextiotalist. Lite senare på kvällen tyckte nog Hilda att det var lite jobbigt att hon hade klippt sig själv. Hon kom och satte sig i mitt knä och sa "Natalie, jag ska inte klippa håret igen".

Idag har jag suttit med Dani och hennes kompis på Bara Vara och fikat. Det var väldigt trevligt. Prata kändes som något mer än behövligt, med tanke på omständigheterna som Dani sa. Därefter gick vi en stund på hindersmässan och lyssnade på korvsäljare av all dess like, köpte lakritsremmar och hittade en man från Perú som jag kunde snacka lite spanska med. Tänk vad världen är liten. Jag frågade honom ifall han åkt hela vägen från Perú till Sverige bara för att sälja sina sydamerikanska kläder på hindersmässan, men då svarade han att han bodde i Sverige, närmare bestämt i Stockholm. Någon timme senare sitter jag och Dani i min säng och bara degar. Så skönt! Plötsligt märkte jag att Dani typ hade slutat att röra på sig och insåg att hon hade somnat. Lilla sötis. Så då passade jag på att fixa och dona med min nya blogg. Nej, nu måste jag ta och fräscha upp mig tills Ms. Sofia Eriksson kommer med Ekeby - Almby(taxin) och hämtar upp mig. Vi ska nämligen bege oss ut på en mysig nattur. Snart åker du till USA din lilla korv! Jag kommer att sakna dig mycket. Det ska du veta. Chau.

Då var det min tur att skaffa det som dagens alla ungdomar verkar ha - nämligen en egen blogg. Yes. Det här med blogg känns både kul och en aning skrämmande. Det är som en officiell dagbok som alla kan läsa i. Och fixat i ett vips. Nu saknas det egentligen bara lite uppdateringar från mitt vardagsliv, som förhoppningsvis kan göra en lässtund värd att prioritera. Adios.